”Jättespännande men lite agasamt” – Pär ser fram emot rollen som dekan

Pär Olausson befinner sig i Täby utanför Stockholm, i hemmet som han delar med hustrun Christina och två av de tre döttrarna. Den yngsta har precis fyllt 15, den äldsta är 21 år och utflugen. 

Pär har i många år pendlat mellan Täby och Östersund där hans arbetsplats finns. Han åker nästan alltid tåg och jobbar lika bra på tåget som på kontoret. Minst tre till fyra dagar i veckan befinner han sig på Mittuniversitetet, i Östersund eller Sundsvall.

– Jag tycker att var och en har rätt att bo var man vill, men man ska vara på jobbet. Med den inställningen har jag gått in i det här.

Både Pärs och Christinas föräldrar bor i Östersund och det är inte ovanligt att familjen följer med dit. När barnen var små var de ofta hos farmor och farfar eller mormor och morfar. Nu när föräldrarna blir äldre behövs Pär och hustrun i större utsträckning där uppe.

”Nya utmaningar är alltid spännande”

Pär har lång erfarenhet från chefsroller, så dekan kanske är det naturliga steget. Redan 2007 blev han avdelningschef för statsvetenskap. När dåvarande prefekt på institutionen för samhällsvetenskap (nuvarande institutionen för humaniora och samhällsvetenskap) skulle sluta 2011 tyckte Pär att prefektrollen lät spännande, och flera kollegor hörde av sig och tyckte att han skulle ställa upp. 

– Jag tänkte att det kan jag väl göra. Nya utmaningar och nya uppdrag är alltid spännande!

Det verkar ha gått till på ungefär samma sätt när Pär accepterade uppdraget som dekan. Mandatperioden som prefekt gick mot sitt slut, han hade bestämt sig för att sluta och funderade på vad han skulle göra sen. Då fick tidigare dekan Anna Olofsson ett nytt uppdrag och Pär började tänka på om detta skulle kunna vara något för honom. Flera personer hörde av sig och frågade om han kunde tänka sig att bli dekan. Jo, varför inte?

– Jag tänkte att det vore kul att få utveckla ledarskapet och mig själv i ett nytt sammanhang med nya typer av frågor. Det känns allra mest jättespännande men lite agasamt också. Det är en bra kombination, för då tror jag att man tar sig an uppdraget på ett bättre sätt. 

(Agasamt är jamtska och betyder ungefär att känna stor respekt och viss nervositet.)

Sätter medarbetarna i fokus

I 13 år har han varit prefekt. Under den tiden har verksamheten sett flera omorganisationer och antalet medarbetare på institutionen har varierat från 60 till 160 personer. Det är också den största skillnaden i uppdraget under åren – antalet medarbetare och antalet ämnen. Ändå tycker Pär att det har varit, och fortfarande är, spännande att vara prefekt. 

– Den här typen av uppdrag innebär en form av problemlösning – en dag är inte den andra lik. Från mindre frågor som att ställa in ett kurstillfälle eller anställa en person till mycket svårare frågor som att lägga ner ett helt ämne och säga upp personal.

Min roll som chef är att hjälpa och lyfta fram mina medarbetare, inte att lyfta fram mig själv.

När vi pratar om starka minnen från åren som prefekt är det just svåra ärenden som kommer upp. Sådant som varit tufft att hantera men som till slut fått en bra lösning, som arbetsmiljöutmaningar och att lägga ner ämnen. Det handlar om människorna, och Pär verkar ha ett genuint intresse för att jobba med människor. Han menar att rollen som chef innebär att hjälpa och lyfta fram sina medarbetare, inte att lyfta fram sig själv. 

– Jag tänker väldigt sällan att det är jag som gör något, jag tänker att det är vi tillsammans. Jag har en ganska fatalistisk grundsyn – den dag jag är borta tar det inte många år förrän de flesta på jobbet har glömt vem jag var. Det betyder inte att jag vill förminska mig själv, men jag tycker att man måste ha ödmjukheten att känna att jag som individ är inte det viktiga. Det vi gör tillsammans är det som kommer att leva kvar.

Kontakten med medarbetarna och samarbetet med andra är också det Pär ser allra mest fram emot med rollen som dekan. Att träffa den nya fakultetsnämnden som tillträder i sommar, lära känna personalen på fakultetskansliet på ett annat sätt, och även i större utsträckning medarbetarna vid institutionerna. 

Den största utmaningen han ser framför sig är att få ekonomin att gå ihop i en tid då exempelvis distansutbildning ifrågasätts. 

– Vi hör tongångar i vår omvärld där delar av den akademiska världen ifrågasätts. Jag anser att vi har ett utbildningsutbud som håller hög kvalitet och är relevant, men vi måste också få omvärlden att förstå det.

Forskar om krishantering

Vid sidan av sina chefsroller är Pär också forskare. Ämnet är statsvetenskap och forskningen handlar oftast om samverkan inom ramen för krishanteringssystemet. Han var en av de forskare som fick uppdraget att utvärdera MSB:s hantering av Coronapandemin, och skriver just nu tillsammans med sina kollegor artiklar utifrån detta.

Tillsammans med forskarkollegor och Jämtlands gymnasium pågår ett projekt om säkerhet och krishantering i skolan. Dessutom har han, tillsammans med kollegor från Mittuniversitetet och de norska lärosätena Nord universitet och Dronning Mauds Minne Høgskole, nyligen beviljats medel för att titta på hur man kan attrahera och behålla lärare i Jämtlands län och Trøndelag fylke – den region som tillsammans med Västernorrlands län kallas Nordens gröna bälte.

En rastlös idrottspappa

När Pär får frågan vad han gör på fritiden behöver han tänka en stund. 

– Ja, vad gör jag egentligen? När jag är hemma och ledig är jag tillsammans med familjen. Mycket har kretsat kring barnens idrottande, att skjutsa och hämta på olika aktiviteter.

Alla döttrarna har varit väldigt aktiva inom truppgymnastik. Idag är alla tre tränare och mellersta dottern tävlar fortfarande. I helgen (25–26 maj) ska de resa till Halmstad och titta på när hon tävlar i SM!

Efter lite funderande kommer Pär ändå på ett intresse. Han är med i en vingrupp i Östersund som har hållit igång i 24 år. Det har tidigare handlat om ren vinprovning men nu har de allt mer gått över till att prova vin med mat. 

Och så tycker han om att resa, gärna lite spontant. I somras bilade han till Frankrike med hustrun och yngsta dottern. Målet var Alsace men längs resan stannade de till där de fick lust. Familjen har tidigare rest på liknande sätt i USA – hyrt en bil och planerat varje stopp ett par dagar i förväg. Genom åren har de besökt de flesta av Europas länder och bland annat USA och Kanada. Alltid med barnen. 

– Vi har varit på solsemestrar också men hela familjen tycker att det är urtråkigt för det händer ju inget!

De är alla lite rastlösa men Pär är absolut värst. Kanske är det förklaringen till att han klarat alla år med pendling och chefsuppdrag, och nu är på väg in i fyra år som dekan.