”Kalla mig Pelle, Pinarpelle”
Det finns sånt som inte lämnar. En doft, en slagdänga eller kanske ett citat. Det är de ljuspunkterna som vi vill ta fasta på i den här serien av medarbetarporträtt, och den här gången är det kommunikatören, fakiren och kulturtanten Pelle Fredriksson vi kikar närmare på.
Pinarpelle, Tålmannen eller rätt och slätt den där kulturtanten. Kärt barn har många namn och så även Pelle Fredriksson, kommunikatör till vardags.
Man blir ju lite nyfiken, vadan alla dessa epitet? Vem, eller vad, är du egentligen?
– Pinarpelle kallar jag mig för när jag uppträder som fakir. Det började jag med egentligen bara för att överraska min fru när hon firade sin psykologexamen, sedan fortsatte jag av bara farten. Jag hade, eller har, en kompis som är präst och hobbyfakir och som har lärt mig ett och annat, som att sluka och spruta eld och ligga på krossat glas. Vi har också en akt där min kompis får slå sönder en betongplatta med slägga på min mage. Vid ett tillfälle satte jag och en annan kompis ihop en gatushow som vi framförde på ett stort sommarparty. Anledningen var att vi skulle få gratis inträde och se huvudattraktionen som var Torsson – det fjärde bästa bandet i Lund.
Okej, Pinarpelle, det låter som att du tål en hel del. Är det därför du heter Tålmannen på Facebook?
– Ja, jag är rätt tålig, helt enkelt, inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag har ett väldans tålamod och jag säger aldrig nej till galna upptåg. Men om jag ska vara helt ärlig så har det hänt att jag tappat humöret. Det var den gången jag slutade snusa. Tydligen blev jag outhärdlig, fast jag märkte det inte själv. Det ledde till att jag blev kallad till ett familjemöte där min fru och mina barn bad mig börja snusa igen. De stod inte ut längre.
När Pelle ska vaska fram fem saker som varit, och är, betydelsefulla för honom så blir det en skogstur, ett nutidsdilemma, ett rymdepos, en identitet samt en närapå religiös upplevelse.
Morfar
När jag var omkring 10 år åkte jag, min storasyster och vår katt Sota på bilsemester med min morfar, mormor, farfar och farmor. Vi åkte norrut i farfars Volvo 144 till bland annat Stora Blåsjön och Fatmomakke, slutligen åkte vi tillbaka till Östersund. En eftermiddag när vi hade installerat oss i campingstugan fick jag följa med morfar på en tur i skogen, vi pratade inte mycket men det var stort för mig. Jag såg att han kunde skogen utan och innan och jag blev imponerad och inspirerad av honom där och då. Han förmedlade en sådan respekt för alla individer i skogen, djur som växter, utan att vi sade så många ord alls.
Miljöfrågor
Vi måste agera för att rädda vår planet, det har jag brunnit för i många år. Det handlar tyvärr inte bara om klimatpåverkan, det är visserligen en helt avgörande fråga, men … utarmningen av den biologiska mångfalden är en lika svår och överhängande fråga. Om vi inte skärper oss kommer vi snart att ha utrotat så många arter att vi får problem att själva överleva som art. Och det tar inte slut där, jag kan fortsätta listan på överhängande miljöhot, men jag väljer att stanna här, annars blir jag på så dåligt humör.
Kulturtant
Jag sjunger i kör och har gjort det sedan jag var barn. I min ungdom spelade jag trummor i flera band och samtidigt spelade jag amatörteater. Jag har alltid gillat att läsa böcker trots att jag kommer från en släkt som inte har den traditionen, där stack morfar också ut, han läste gärna. Nu när jag är äldre värnar jag om all sorts kultur och kallar mig gärna för kulturtant.
Liftarens guide till galaxen
Bokserien Liftarens guide till galaxen brukar kallas en "trilogi i fem delar". Om du inte har läst den så har du något att se fram emot. Handlingen kretsar kring jordbon Arthur Dents äventyr i universum och senare även i multiversum. Perspektivet och humorn i verket är helt i min smak, mänskligheten och dess bekymmer blir liksom inte så stora med universum och multiversum som bakgrund.
Hemförlossning
Den enskilt mest omvälvande och samtidigt mest naturliga och avslappnade händelse jag varit med om var när vårt yngsta barn föddes hemma i badkaret. Hon är nu 30 år, så det var ett tag sedan. Vi var väl förberedda och hade två barn sedan tidigare. Vi hade engagerat oss i föreningen föda hemma och verkligen läst på om allt. Men vi hade inte berättat för någon om våra planer. Eftersom det inte fanns några barnmorskor som kunde hjälpa vid hemförlossningar i närheten så bestämde vi oss för att sköta allt själv. Det gick hur bra som helst och är det närmaste en religiös upplevelse jag har kommit i mitt liv.
Foto: Yanalaya på Freepik