Hallå där, Fabian Gunnars som spikat sin avhandling
Den 19/6 spikade Fabian Gunnars upp sin avhandling “Smartbands, artificial intelligence, and special educational needs: Multifarious behaviorist design for primary education”. Vi kände honom på pulsen inför den stundande disputationen.
Kan du beskriva känslan att spika upp din avhandling på väggen?
Det kändes kul, jag fokuserade på min tolkning av symboliken. När man håller en hammare, t.ex., letar man efter spik att hamra. Ibland är det ju likadant när man skriver, särskilt under en längre period. På samma tema känns det också hoppfullt nu efteråt, utan hammare, att vidga mina vyer lite. Men det känns också lite vemodigt - typ, som ”spiken i kistan”.
Varför valde du att studera just detta?
Det tråkiga och ”korrekta” svaret är att jag såg kunskapsluckor som kunde fyllas. Jag tror att jag såg dem eftersom de teoretiska frågorna intresserat mig redan innan jag blev doktorand. Använde t.ex. en kognitiv AI-teori från MIT som ramverk i min masteruppsats. Sedan håller jag Bryan Fullers version av Hannibal lika högt som en helig religiös text, vilket första gången jag såg den varvade med ingående läsning av Platons dialoger och Skinners bok About behaviorism. När det kommer till smartbanden och biten med ny observerbara mätningar tror jag däremot att coola science fiction TV-serier från Pedro Aguilera vart en av många omedvetna inspirationskällor.
Hur ser dina planer ut framöver?
Mina planer är dynamiska enligt det japanska konceptet Ikigai, med extra tonvikt på passion. Mer konkret vill jag vidareutveckla min forskning med smartband åt statistikhållet i bredare skala (för större sample, t.ex.) men ser också fram emot att jobba mer i samarbete med andra. Som doktorand är den större delen av tiden avsatt för eget arbete vilket jag såklart trivs utmärkt med, men det kan vara begränsande ibland.
Vad gör du helst när du inte jobbar?
Fjällvandrar, producerar musik, samt låtsas vara surfer dude. Jag tycker också om att prata om skor. Och känslor.
Kontakt
