Hushållsberedskap i samhällssäkerhetsdiskurser och vardagens praktiker

I det här postdokprojektet studeras krisberedskap ur ett hushållsperspektiv. Projektets huvudsakliga fokus ligger vid hur krisberedskap kan förstås inom ramen för hemmet som ett socialt och rumsligt sammanhang där vardagens praktiker diskuteras, utvecklas och praktiseras.

Krisberedskap är en central del av vår välfärd och av stor betydelse för såväl människors som samhällens välmående. Vad som har visat sig karaktärisera de kriser som drabbat Sverige de senaste åren är att krisberedskap till stor del handlar om att säkra människors, och samhällsviktiga funktioners, behov av elektricitet, värme och vatten. Erfarenheter från sådana krissituationer visar att enskilda individer, hushåll och lokalsamhället både axlar ett stort ansvar och besitter värdefulla resurser och kunskaper för att till exempel hantera långvariga strömbortfall eller en vardag med otjänligt dricksvatten. Samtidigt har såväl globala som nationella och lokala policys kring krishantering allt mer kommit att betona enskilda individers och lokalsamhällets ansvar för beredskap inför eventuella krissituationer. Svensk krishantering kan sägas befinna sig i en pågående decentraliseringsprocess, där ansvar för individens säkerhet allt mer förskjuts från samhällets institutioner till enskilda individer och hushåll. Det här projektet inleds därför med att studera hur, och genom vilka diskursiva praktiker, enskilda individer och hushåll tillskrivs ansvaret för hemmets krisberedskap

Det här forskningsprojektet tar sedan sin huvudsakliga utgångspunkt i att det är i människors vardagliga praktiker, i deras vardagliga sysslor och i deras vardagliga sociala och materiella resurser, som vi finner förklaringar till individers och hushålls förmåga att hantera olika slags kriser. Projektet fokuserar vid hur människor använder sig av sina vardagliga sysslor och resurser i händelse av en kris, hur de utvecklar, kompletterar och samarbetar kring vardagens praktiker.

Forskningsprojektet har en kvalitativ ansats och kommer huvudsakligen att genomföras med hjälp av så kallade medföljande intervjuer, där intervjupersonerna berättar och samtidigt visar vad som är centralt i deras krisberedskap. Projektet förväntas bidra med nya perspektiv på krisberedskap i hemmet genom att fokusera på informella aspekter av krisberedskap utifrån privatpersoners egna berättelser.