Att komma närmare men inte nära nog? Om att synliggöra arbetsförmågor inom osynliggörande system

Kunskaper om effekter av kommunala arbetsmarknadsinsatser är begränsade och studier visar på ovissa eller små effekter av dessa. En anledning till detta kan vara att det saknas dokumentation av insatser vilket därför försvårar analys av dessa.

En annan anledning kan vara att de instrument varigenom dessa insatser utvärderas utgår ifrån en alltför snäv definition av arbete och arbetsförmåga vilket leder att insatser som arbetar med grupper med särskild komplex problematik kan ha positiva effekter som inte framkommer i utvärderingar.

I Härnösands kommun har man en sådan verksamhet där ett flertal individer under årens lopp genom stöd lyckats ta sig till arbete dock inte på det sätt som rådande diskurser definierar i fråga om heltidsnormer och vad som definieras som arbete. Deltagare i arbetsmarknadsinsatsen har haft olika problem t.ex. psykisk ohälsa, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, tidigare missbruk, låg självkänsla, bristande struktur i vardagen eller låg känsla av tillhörighet. De kan även ha problem av socioekonomisk karaktär som avsaknad av goda förebilder, instabila familjesituationer, missbruk i familjen, ingen bostad samt förekomst av sms-lån och skulder.

Som en konsekvens av detta följer ofta också en bristande tillit till samhälleliga institutioner vilket gör att insatser tar lång tid och måste ske stegvis utifrån ett långsiktigt perspektiv. Från kommunens sida upplevs idag en frustration över att de framsteg deltagarna i verksamheten gör, utifrån sina personliga hinder, inte räknas inom ramen för rådande utvärderingsdiskurser om arbete och arbetsförmåga.