Ekokritisk historia

Ekokritik är ett tvärvetenskapligt forskningsperspektiv där relationer mellan människa, djur, teknik och miljö står i centrum. Inom historieforskningen bidrar det till kunskap om hur dessa relationer har tagit sig uttryck och förändrats i politiska, sociala, ekonomiska och kulturella praktiker. Den ekokritiska historieforskningen kan även inne­hålla ett didaktiskt perspektiv, genom studier av hur relationer mellan människa, miljö, teknik och djur framställts i historiska förmedlingsprocesser och historiekulturella representationer. Perspektivet innebär även att den traditionella historieskrivningens grund­pelare problematiseras, som exempelvis den antropocentriska normen i historieskrivningen samt den binära oppositionen mellan natur och kultur. Den ekokritiska historieforskningen knyter an till studier om hållbar utveckling.

 Medarbetare
Till historieämnets forskargrupp om ekokritisk historia hör Biörn Tjällén och Carola Nordbäck.

Biörn Tjällén är medeltidshistoriker. I projektet Efter Eden: moral och miljöförändring i medeltida exegetik undersöker han hur medeltida bibelläsare resonerade kring de dramatiska miljöförändringar som beskrivs i Första Moseboks berättelse om skapelsen, syndafallet och syndafloden. Biörn leder också en nationell forskargrupp om förmoderna berättelser om miljöförändring, After Eden and Arcadia: Narratives of Environmental Change in Pre-Modern Europe, som finansieras av Riksbankens jubileumsfond.   

Carola Nordbäck är historiedidaktiker och kyrkohistoriker. Hon har i sin tidigare forskning berört djuretik under 1700-talet och undervisar för närvarande om posthumanistisk pedagogik samt bedriver historiedidaktisk forskning om representationer av djur på museum.  inom ramen för ett projekt som heter Möten med musealiserade djur: Posthumanistiska perspektiv på museer som historiska lärmiljöer.